Hyperion föddes en ljum vårnatt den 18 april 1930 hos en av Englands mest kända fullblodsuppfödare, Lord Derby.
Hans pappa hette Gainsborough och var en berömd galoppör, han hade vunnit Triple Crown år 1918 och han mamma Selene hade också varit framgångsrik.
Men Hyperion såg så ynklig ut när han föddes att det var osäkert om han skulle få leva, dessutom hade han fyra vita strumpor som på den tiden sades vara dåligt för en galoppör.
Hyperion var mycket lik sin farfar Bayardo som älskade att titta på fåglar, speciellt tonfalkar. Vissa sade att det var omöjligt eftersom ett fullblod inte ser tydligt mer än 150 meter, men Hyperion var en väldigt speciell häst.

Hösten 1931 skickades alla ettåringar på träning. Utom Hyperion som fick stanna hemma, han var för liten.
Man funderade på att kastrera honom och sälja honom som promenadhäst.
Där höll historien om en av världens bästa galoppörer sluta innan den ens börjat. Men då ryckte tränaren George Lambtons in och tillslut bestämdes det att Hyperion också skulle få börja träna.

Hyperion var en otroligt snäll och personlig häst men han var väldigt lat och ideligen sackade han efter. Han tyckte att det var urtråkigt att träna på galoppbanorna och ställde sig ofta lugnt och fridfullt och betade.
Då började tränaren George att träna Hyperion ute i skogen och det gillade han mycket mer, och efter ett tag blev lille Hyperion Georges stora favorit. Fast fortfarande kunde Hyperion stanna mitt i träningen för att titta på fåglar.

I sitt första lopp kom Hyperion fyra och George bestämde sig för att starta honom i New Stakes på Ascot där Hyperion chockade alla genom att vinna.
Galopp - publiken hade just fått se början på en närmast otrolig karriär, den lilla knatten Hyperion vann och vann.
T ex. Dewhurst Stakes. Som treåring segrade han i alla sina lopp.

Den 3 juni var det dags för det engelska derbyt. Det absolut finaste av alla lopp, där hundratusentals människor samlas vid Epsombanan.
På upploppet låg Hyperion och hingsten Thrapston sida vid sida i ett ursinnigt tempo…och Hyperion vann loppet med fyra längder, och han slog nytt derbyrekord : 2 minuter och 34 sekunder !

När han så segrade i Prinsen av Wales Stakes visste publikens jubel inga gränser, och trots att han just varit halt då han startade i St: Leger så vann han i alla fall.
Men när Hyperion var fyra år, blev George Lambton svårt sjuk och behövde lämna sin älskade häst till en annan tränare Colledge Leader. Kanske blev detta början till slutet.
Colledge hade mindre tålamod med Hyperion, kände honom dåligt och förstod honom inte.

Hyperion slutade att vinna. I ett lopp kom han trea efter Thor II och Felicitation. I ett annat lopp förlorade han det stenhårda loppet med den 14 kilo lättare belastade Caithness.
Då bestämdes det att Hyperion fick gå till avel istället. Hans söner, döttrar och deras avkommor är än idag kända över hela världen. T ex. Opaline II, Godiva, Aureole, St Paddy, Carozza och den fantastiske amerikanska hingsten Citation, som var så vild att ingen kunde gå nära honom utan att riskera livet.

Hyperion förblev lika vänlig, nyfiken och glad livet ut. Tusentals människor kom för att hälsa på honom. Minsta barn kunde gå in till hingsten och klappa om honom. Han älskade besök.
Varje dag kunde man möta den gamle hingsten på promenad längs landsvägarna. Han ville absolut inte motioneras i någon tråkig hage.

Vinter 1960 blev Hyperion lam i ena benet och var tvungen att avlivas. Av kärlek till sin kamrat, lät Jim Courtney som var Hyperions skötare honom somna in för alltid i sin box. Hyperion blev 30 år gammal.
Om du någon gång åker till England kan du vid Newmarket hitta en staty av Hyperion -
Den förunderliga lilla hästen som ingen trodde på men som blev en av världens största !

Kramar

kramar