Eclipse måste ha sett lovande ut för han sattes tidigt i träning, och på den tiden var det inte vanligt att sätta hästarna i träning innan 4-5 års ålder. Men den unge Eclipse var så svårhanterlig att alternativet till kastrering var att låta en "hästinridare" i grannskapet ta sig an honom. Denne gjorde det genom att rida hingsten både dag och natt. På dagen användes han i det vanliga arbetet och på natten i en mer ljusskygg hantering då hans ryttare var traktens bästa krypskytt.

Eclipse startades för första gången som femåring på Epsom banan i ett lopp som bestod utav tre heat. Reglerna var då så utformade att en häst bara behövde starta i två heat om den i ett heat kunde slå tvåan med mer än 220 meter. Innan det andra heatet började påstod O´Kelly att han kunde förutsäga ordningsföljden på hästarna i heatet. Och han ville slå vad om det. Då kom den berömda sentesen "Först kommer Eclipse - sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer resten!". För Eclipse låg så långt före de andra hästarna att domarna inte ens fann någon anledning att nämna de övrigas placering.

Under hela sin kapplöpningskarriär deltog Eclipse aldrig i en löpning utan att vinna ! han behövde inte någon gång kämpa sig till seger, utan han var överlägsen.

Eclipse vann bland annat den tidens mest prestigefyllda löpning, King´s Plate 11 gånger. I bland bar han 78 kilo i löpningar på distanser över 5000 meter. Eclipse sprang sammanlagt in 25 000 pund, vilket var en oerört stor summa då. Han startade och vann totalt i 26 kapplöpningar.

Eclipse var hela 160 cm hög, och det var högt på den tiden. Det omnämns dock att han var 2,5 cm högre över korset än över manken. Han hade en perfekt sluttande bog och han hade ett långt avstånd mellan höftknölen och hasen, vilket ger ett bra påskjut.

Eclipse efterlämnade som avelshingst 335 vinnare som tillsammans sprang in 160 000 pund. Tre utav dem blev Derby-vinnare.
Han blev aldrig någon Championhingst, men han låg som nummer två på listan 11 gånger. Eclipse dog år 1789, 25 år gammal. Då hade han , fortfarande fullt vital, betäckt 50 ston.

De flesta av världens fullblod härstammar idag från Eclipse i hingtlinjen !!

Vill ni veta mer om t ex. Byerley Turk, Darley Arabian, Godolphin Arabian, Stockwell, St Simon eller Kinscem så säg bara till !!!!!!!!!!!!

Kramar

I Lord Gogolphins stall fanns en hingst som hette Hobgoblin som var den store avelshingsten. Godolphin Arabian fick bara tjäna som "testare" av stonas brunst innan dessa fördes till Hobgoblin. Men en dag betäcktes ett sto vid namn Roxana av misstag av Gogolphin Arabian istället för Hobgoblin. Det berättas att de två hingstarna kom till kamp om stoet, och eftersom Gogolphin vann, betäckte han Roxana.

Resultatet av detta blev ett hingstföl som fick heta Lath. Det visade sig emellertid efter två år att detta "misstag" var en utomordentlig kapplöpningshäst. Lath blev Newmarkets stora favorit och man fick upp till öronen för hans far som avelshingst. Godolphin Arabian fick ännu en gång betäcka Roxana, och hon nedkom med ytterligare ett hingstföl som fick heta Cade. Cade fick också han en lysande kapplöpningskarriär, och han blev far till Matchem. Från Matchem härstammar bland annat West Australian som var den förste att vinna Triple Crown. West Australian blev i sin tur stamfar till ett flertal bra kapplöpningshästar i USA, inte minst till Man O´War.

Året efter Cades födelse fick Godolphin Arabian med stoet Grey Robinson sitt tredje hingstföl, Regulus. Även han blev en god och omtalad galoppör.

Godolphin Arabian dog vid 29 års ålder. Han begravdes på Gogmagog vid en gångstig som ledde till hans stall. En sten av granit restes över hans grav, men Lord Gogolphin tyckte inte att hans historia gick att skriva in, så det blev ingen inskrift på den.

Tyvärr är mina källor hemliga så jag kan inte berätta var jag har fått tag på mina historier !!

Kramar

Janina

Kramar

Hyperion föddes en ljum vårnatt den 18 april 1930 hos en av Englands mest kända fullblodsuppfödare, Lord Derby.
Hans pappa hette Gainsborough och var en berömd galoppör, han hade vunnit Triple Crown år 1918 och han mamma Selene hade också varit framgångsrik.
Men Hyperion såg så ynklig ut när han föddes att det var osäkert om han skulle få leva, dessutom hade han fyra vita strumpor som på den tiden sades vara dåligt för en galoppör.
Hyperion var mycket lik sin farfar Bayardo som älskade att titta på fåglar, speciellt tonfalkar. Vissa sade att det var omöjligt eftersom ett fullblod inte ser tydligt mer än 150 meter, men Hyperion var en väldigt speciell häst.

Hösten 1931 skickades alla ettåringar på träning. Utom Hyperion som fick stanna hemma, han var för liten.
Man funderade på att kastrera honom och sälja honom som promenadhäst.
Där höll historien om en av världens bästa galoppörer sluta innan den ens börjat. Men då ryckte tränaren George Lambtons in och tillslut bestämdes det att Hyperion också skulle få börja träna.

Hyperion var en otroligt snäll och personlig häst men han var väldigt lat och ideligen sackade han efter. Han tyckte att det var urtråkigt att träna på galoppbanorna och ställde sig ofta lugnt och fridfullt och betade.
Då började tränaren George att träna Hyperion ute i skogen och det gillade han mycket mer, och efter ett tag blev lille Hyperion Georges stora favorit. Fast fortfarande kunde Hyperion stanna mitt i träningen för att titta på fåglar.

I sitt första lopp kom Hyperion fyra och George bestämde sig för att starta honom i New Stakes på Ascot där Hyperion chockade alla genom att vinna.
Galopp - publiken hade just fått se början på en närmast otrolig karriär, den lilla knatten Hyperion vann och vann.
T ex. Dewhurst Stakes. Som treåring segrade han i alla sina lopp.

Den 3 juni var det dags för det engelska derbyt. Det absolut finaste av alla lopp, där hundratusentals människor samlas vid Epsombanan.
På upploppet låg Hyperion och hingsten Thrapston sida vid sida i ett ursinnigt tempo…och Hyperion vann loppet med fyra längder, och han slog nytt derbyrekord : 2 minuter och 34 sekunder !

När han så segrade i Prinsen av Wales Stakes visste publikens jubel inga gränser, och trots att han just varit halt då han startade i St: Leger så vann han i alla fall.
Men när Hyperion var fyra år, blev George Lambton svårt sjuk och behövde lämna sin älskade häst till en annan tränare Colledge Leader. Kanske blev detta början till slutet.
Colledge hade mindre tålamod med Hyperion, kände honom dåligt och förstod honom inte.

Hyperion slutade att vinna. I ett lopp kom han trea efter Thor II och Felicitation. I ett annat lopp förlorade han det stenhårda loppet med den 14 kilo lättare belastade Caithness.
Då bestämdes det att Hyperion fick gå till avel istället. Hans söner, döttrar och deras avkommor är än idag kända över hela världen. T ex. Opaline II, Godiva, Aureole, St Paddy, Carozza och den fantastiske amerikanska hingsten Citation, som var så vild att ingen kunde gå nära honom utan att riskera livet.

Hyperion förblev lika vänlig, nyfiken och glad livet ut. Tusentals människor kom för att hälsa på honom. Minsta barn kunde gå in till hingsten och klappa om honom. Han älskade besök.
Varje dag kunde man möta den gamle hingsten på promenad längs landsvägarna. Han ville absolut inte motioneras i någon tråkig hage.

Vinter 1960 blev Hyperion lam i ena benet och var tvungen att avlivas. Av kärlek till sin kamrat, lät Jim Courtney som var Hyperions skötare honom somna in för alltid i sin box. Hyperion blev 30 år gammal.
Om du någon gång åker till England kan du vid Newmarket hitta en staty av Hyperion -
Den förunderliga lilla hästen som ingen trodde på men som blev en av världens största !

Kramar

Janina

(ps.detärserknäpptutdethärinlägget,mendatornvillinte,totalvägrar,göramellanslagförtillfället*morr*ds)

Kramar