Jag skulle vilja få igång en debatt om den klassiska dressyren. Min instruktör tränar själv för Bent Brandrup och sedan hon har förmedlat hans synsätt och träning vidare till mig, i kombination med Sally Swift-inriktad ridning så har min häst blivit helt annorlunda att rida.När jag red för de "duktiga" Strömsholms instruktörerna var min häst motsträvig och jättetung i handen. Jag hade nästan kramp i axlarna efter ett dressyrpass och allt jag får höra är "det får du räkna med".Nu bär han sig själv och är i balans. Jag har en lätt och fin kontakt i munnen och han gör en snabb korrekt halt bara genom att jag trampar ner hälen lite lätt i stigbygeln. Han är bara sex år... jag tänker satsa på detta!Är det förresten någon som kommit i kontakt med Craig Stevens? Läs om honom i senaste Ridsport om ni inte vet vem han är.
Jag försöker själv att anpassa mig mer till det klassiska synsättet. Tyvärr har jag ridit så dumt innan att min häst är rätt "förstörd", men jag har en unghäst på lut. Tyvärr är det ett tag kvar tills det är dags att sitta upp... På Globen när Spanska Ridskolan var där fick jag en tankeställare. Hästarna var så mjuka och såg ut att ha rätt kul, särskilt den yngste som gärna la in ett eller annat skolsprång där det inte var meningen. Nosarna framför lodplanet mest hela tiden, ändå gick de i hög samling. Alla hästarna såg ut att vara väldigt behagliga att rida, inte massa svett och grimascher på ryttarna. Skulle gärna åka på en clinic med Bent Branderup, ´men jag bor så himla avigt till.
Min instuktör rider också för Bent, och min häst är just nu på tillridning hos henne för att hon har varit så framtung och pga detta har hon haft problem med frambenen.. Min instuktör rider henne nu med ett stång-bett och nästan långa tyglar, hon lite i hennes mun när hon ställer Emi(min häst) på det sättet så kan inte Emi "lägga" sig på bettet och bli tung fram. Från början gick Emi i en väldigt djup form men nu har hon börjat höja sig i formen. Det är ganska facinerade att se sin häst gå igenom en så stor förändring, förrut var hon tung fram och "la sig ofta på bettet".. Nu rider man med nästan igenting i handen hon trampar under sig benbenen och lägger den största delen av sin tyngd bak.. helt UNDERBART!
Detta är för mig ett helt okänt kapitel. Jag menar Bent Brandrup.Vem är denne Bent? Har Bent klinik någonstans så att man kan komma o titta?Det ni berättar låter väldigt intressant.Snälla berätta mer!!!!!Var, i vilket område håller Bent till?Pia
tyvärr bor han i tyskland och kommer hit till sverige några gånger om året för att hålla kurs för ca 12 pers (me häst, fler får vara me på hans föreläsningar) men jag kan tänka mej att det blir dyrt... jag tror att han brukar hålla till nånstans nere på västkusten när han har kurser, kan ju fråga min tränare (samma som velvets)... Hon åker förresten på kurs för honom imorrn! Jag har tittat i en bok av honom, på tyska så jag förstod inte så mycket av texten, men bilderna sa mej väldigt mycke, det var fascinerande så hääärliga hästarna var! Men jag ska höra me min tränare när, var, hur kurserna i framtiden hålls så kan jag ju berätta för dej! //evelina
Jag har också varit en sådan som hackat med skänklarna för att få hästan och böja sig & dragit i tyglarna för att försöka få dem att gå "mer" på tygeln. Lite överdrivet kanske men efter den principen.
För 3 år sedan började jag rida för en ny tränare & fick nästan börja om från början. Klart att man var deppad då men jag ångrar inte en sekund att jag fortsatte rida för henne.
Hon har också på med "aha" upplevelser.
Hon har också en individuell plan för varje häst....så att man tränar på det som hästen är mogen för. Det finns ingen häst på hennes träningar som tränar på samma sak.....för alla hästar är olika individer.
Jag känner mig trygg med det här sättet att rida. Man har mycket mer respekt för djuren, det har jag saknat förut. Jag har funnit något jag & min häst trivs med.
Hejsan! Våran tränare (velvets & evis) heter Ewa-Christina Jälmbrant, hon bor utanför umeå och äger halvblodshingsten Windwurf 676. Förresten så sa evis fel förut när hon sa att det var på västkusten, kurserna hålls på ett ställe som heter Gottröra utanför Uppsala.
att höra att det är fler än jag som har fastnat för det här. Jag har blivit som en tvättsvamp, jag suger åt mig allt som har med detta att göra. Skriv mer och berätta om hur ni upplever det!Hälsningar!
Precis som Calvaro säger så har jag också fått en mycket större respekt för hästar.. som jag saknat förut.. När man rider så använder man mycket små hjälper.. antigen har man skänkeln på eller från, man renodlar hjäperna. Något mer skall det inte behövas och jag tror att det är MYCKET behagligare för hästen på det sättet, tänk dig skälv som en person satt på dig och drog dig i munnen och sparkade på dig samtidigt.. skulle inte du bli lite förvirrad då? I klssisk ridning handlar det hela tiden om att ta det på hästens nivå. Jag har blivit mycket mer uppmärksam på hästens signaler och och fått en bättre kommunikation mellan mig och hästen. Genom detta har min relation till hästen blivigt djupare..
hmm.. det där blev väldig djupt hoppas ni förstår vad jag mener..
...men med samma "principer" som Bent Branderup (nästan iaf) så håller jag också på att lära mig rida. Jag tänker iaf att jag håller på att lära mig rida, för förut så red jag inte, jag vet inte vad jag gjorde... Jag har läst en hel drös med böcker och rider nu dessutom för en tjej som är jätteduktig, hon försöker få oss att rida "med" hästen istället för "emot". Vi får rida rätt så mycket med mexikansk handfattning på halvlånga tyglar. På så sätt visar hon att om vi håller på och drar å sliter i hästen så kan den inte lätta i handen, utan den blir tung för att vi "säger åt" den att hänga i handen... Hmm, ja det blir lite flummigt, hoppas ni fattar! Jag läste en artikel om Bent och märkte att det han sa var ungefär samma sak som min ridlärare försökte säga till oss, fast på ett annat sätt... Hm, ja, som sagt, hoppas att ni fattar...
