På de ponnytävlingar jag deltagit i, har det varit massor av mammor med döttrar på fina små ponnyer som "bär dem till månen" om de skulle vilja. Dock råkar de kanske rida fel väg i programmet, och väl utanför banan sätter de igång att gapa på hästen som inte fattar något, bråka med sina föräldrar, och uppträda på alla sätt man inte ska! I hoppningen tycker jag att många är väldigt ojusta mot sina ponnyer, gör tvärsvängar, ponnyn vägrar, ryttaren skriker och svär, spöt viner. Är detta Horsemanship? Visst har jag sett väldigt många som ser hästen som en vän, och som "tänker först-handlar sedan", men varför gör inte alla det? En häst kan bli ens allra bästa vän som litar helt och fullt på sin ryttare, men de är inga maskiner!
Håller med dig totalt!!! Jag blir tokig när jag ser sånt på ponnytävlingar. Det värsta är om ungarna lyckas vinna oxå!! Men då är det ungen som får allt beröm, när det är hästen som har varit snäll och hoppat ordentligt. Mina föräldrar är helt underbara och kör mig till alla tävlingar med min ponny, dom hjälper mig på framridningen och med allt annat. Men jag har lyckats hålla mig på jorden och det är jag glad för.
Fast en del ponnyungar spyr man på. Och då menar jag den bortskämda varianten. De kommer med mamma och hästskötare till tävlingarna och behandlar dem som slavar. Mammorna ilar som tättingar för att passa upp på dottern som ger order till höger och vänster. Hu! De ska vara j-gt glada att de har mammor som ställer upp i vått och torrt, förutom att de betalar för kalaset!
