Hur får man fart på distansryttarna?Då menar jag ju inte ordagrant FART PÅ DISTANSRYTTARNA utan hur får man igång fler........I min klubb är det drygt 500 medlemmar varav de flesta är ridskoleelever.Det finns ju en stor mängd av tävlingsryttare men de flesta av dem sätter inte sin fot utanför ridhuset. Många medlemmar är "bara" medlemmar utan att visa sig på ridklubben, det är dom vi vill ha uppmärksamhet ifrån!Vi är 2-3 st som håller på med distans mer eller mindre aktivt men längre än så kommer vi inte!I våras tog vi ut vår disrtiktsgrenledare och hade en "distansinfo-kväll". 15 st kom inklusive oss aktiva!!Flera verkade intresserade och vi hade med anmälningsblanketter och propositioner till en närliggande tävling med både "CL" och "prova på".En "ny" anmälde sig till tävlingen och de strök sig senare.........Nu står vi på "ruta ett" igen och vet inte hur vi ska bära oss åt. Varken uteritter eller info-träffar verkar fungera!Hur har ni gjort för att väcka andras intresse?Vi vill ju bli fler "distansare" - frågan är bara HUR!!!
Samma tendens här uppe hos oss i norr. Vi känner oss uppgivna... Har pratat med folk på central nivå - t ex medlemmar i Distanskommittén - men där finns ingen tröst att få: Ett leende, en klapp på axeln och kommentaren att det är roligt med nya idéer och entusiaster - eftersom de själva efter alla år inte heller orkar bry sig längre. De har väl som vi ledsnat på att dunka huvudet i väggen. Titta bara på Ridsportförbundets hemsida - herregud vad vi är representerade!! Ska bli kul att se om nån överhuvudtaget lägger märke till vårt VM i december. Risken är att sporten kommer att dö ut här i landet - kolla bara på planeringen inför 99-års tävlingar - ett krympande antal... Att få fart på nya deltagare är jättesvårt! Där jag bor har vi 20 mil till närmaste tävling, att få med nykomligar dit kräver ju en hel del. En förutsättning är ju bil, transport och medhjälpare (för en junior utan eget körkort krävs dessutom, oftast entusiastiska föräldrar). Hur 17 ska man kunna väcka intresse för något som ingen jäkel ens vet vad det går ut på, eller har sett på TV, läst om... Ett ganska uselt reportage på Hippo i fjol är det senaste jag sett sedan det utmärkta reportaget om tävlingen vid VM i Stockholm. Hörde dessutom om att Gun (tror jag det var) intervjuats i nåt morgonprogram för nåt år sedan - knappast når forum vi vinner anhängare i. Vi måste vinna medias hjärta och på så sätt få hjälp. En central satsning vore inte fel...
Jag undrar hur man kommer i kontakt med andra som rider distans samt var får man reda på var tävlingar är och tillväga gångsätt, jag tycker att det är svårt att få reda på saker man blir pendlad över allt till olika folk utan att få svar
på distansen är ju en stor uppgift för många. Distansritten är ju den ridsportgren som ökar snabbast - procentuellt sett - men nyrekryteringen verkar lite sned. I vissa distrikt (Skåne, Småland, Gotland, Stockholm m fl) är distansen större, medan den i vissa distrikt inte existerar alls (Östergötland för att ta ett exempel i södra delarna av landet). A och O för nybörjare som vill prova på distans är ju att det finns en CR och sedan lättare tävlingar inom rimligt avstånd. Det verkar vara ett problem ju längre norrut man kommer. I Skåne var vi ett antal distansintresserade som startade en egen förening. Vi informerade dagspressen att vi skulle ha möte för att starta, och bjöd in alla intresserade. Vi ordnade sedan ett stort antal föredrag och seminarier i olika ämnen (inte ENBART distansritt, utan sådant som skulle locka olika slags "hästmänniskor". Flera av dem som kom blev sedan "på köpet" intresserade av distans och medlemmar i klubben. Man måste hela tiden hålla på med olika aktiviteter och engagera medlemmarna, det gäller inte bara inom vår gren och ridsporten i stort, utan i alla ideella föreningar. Tyvärr är det så i alla ridsportgrenar att det är samma mindre grupp som alltid ställer upp och arbetar som tävlingsfunktionärer, leder kurser, ordnar föredragshållare etc. etc. Att tro att alla medlemmar i en förening kan fås att engagera sej hårt tror jag är önsketänkande. På våra tävlingar i Skåne blir det fler startande för varje år, särskilt i Prova På och CR är det ett enormt intresse. Det var synd att ni inte fick större respons när ni ordnade information med distriktsgrenledaren. Har ni pratat med några av dem som var på informationsträffen om varför de inte intresserade sej för att fortsätta? Ge inte upp, fortsätt att informera och erbjud ev. intresserade att t ex åka med som medhjälpare på en tävling, eller bara som åskådare om de inte vågar sej på att tävla direkt! De flesta som en gång provat på distans fortsätter ju! Hälsningar Katarina
Hej !Jo, så här års är det dags för lite funderingar hur man skall utveckla klubben eller distriktet. Eftersom jag är gotlänning som många av Er vet, så kan jag bara meddela att även Gotlandsdistriktet (som av många anses som ganska framme med att fixa kurser, föreläsningar, utbildningar o dyl) har sina "ups- and downs". Det är tungt även här emellanåt. I år t ex har vi bara haft en ny ryttare på 50 km clear round - I HELA DISTRIKTET! Dock ganska många på 30 km prova på.... I nästa vecka skall det vara en "distansträff" för alla intresserade. Då träffas rutinerade ryttare, arrangörer, domare och helt nya ryttare. Det kommer diskuteras hur den nu avslutade säsongen varit, vad som komma skall och frågan kommer ställas vad som önskas inför framtiden i utbildnings- och föreläsningsväg.Det är viktigt att det inom distriktet/klubbarna finns några riktiga eldsjälar (precis som Katarina skriver...) som orkar gång på gång fixa med föreläsningar, träningsritter, utbildningshelger, kanske utskick osv. Mitt tips till M. är att fortsätta och fortsätta och fortsätta - så småningom kanske Era ansträngningar ger frukt i form av några nya ekipage. Det ÄR tungt! Ni kanske kan sammanstråla med någon närliggande klubb - det verkar som Ni jobbar mest inom Er klubb. Vilket distrikt tillhör Ni? Jag tror förresten att dagens samhälle har utvecklats åt det hållet att man vill spendera mer tid i hemmet. Hur mycket tid tar t ex inte alla våra korta stunder vid datan...? Vad gjorde man under all den tiden innan datan gjorde sitt intrång i våra hem...? Smorde man läder eller tog man en extra tur i skogen i mörkret eller ryktade man en extra gång.... Många har i alla fall inte lust eller ork att åka på en "massa" föreläsningar. Det är en av förklaringarna jag hör emellanåt. Jag tycker dock inte att vårt utbud är en "massa" föreläsningar.... Jo, det är TUNGT!Vi kanske kan inspirera varandra även över distriktsgränserna. Lycka Till!Hälsn Wenche
Det kommer en fyra artiklar lång distansserie i Ridsport som startar i nästnästa nummer. Försök att "rida på den" och värva intresserade om det går... I övrigt kan jag bara hålla med övriga. Vi i Stockholmsdistriktet har också haft lite upp och ner beträffande aktiviteter och antal intresserade. Vi hade länge månadsmöten då vi möttes och diskuterade eller lyssnade till föreläsare. Det jobbiga är förstås att det är samma personer som anordnar dessa möten, som arrangerar tävlingar. Det är lätt att bli utbränd när inga nya aktiva personer anmäler sig. Om man dessutom får klagomål på tävlingarna vilket händer ibland trots att alla arrangörer gjort sitt bästa - så känns det nära att lägga av. Nu verkar det mest som om det redan är aktiva distansmänniskor här på diskussionssidan, men till er andra: slå en signal till er grenledare eller närmaste tävlingsarrangör och anmäl ert intresse att hjälpa till. Även minsta gest gör det lättare att känna lust att fortsätta jobba för distansen. När man känner att man bara ger och ger och andra tar och tar och DESSUTOM klagar, då känns det inte bra.
att det är roligt också! Här låter det nästan som om vi arbetar för distansen för att vi är tvungna, och inte får något ut av det själva! Men det är ju för att vi är intresserade av distansritt, och hur roligt är det inte när man kan sätta sej ner och summera en lyckad tävling, eller när det kommer fler och fler till något visst återkommande arrangemang (tecken på att man lyckats intressera många!)? Själv bygger man ju upp ett stort kontaktnät bland distansryttare runt om i Sverige och kan träffa likasinnade nästan när som helst. Visst, det är jobbigt - man får vara beredd att lägga ner många arbetstimmar - men det ger ju också mycket tillbaka! Till My: Otrevliga personer kan man tyvärr stöta på där man minst önskar det, inte bara på distanstävlingar utan även på stan, på jobbet etc. Som tur är är de ju i klar minoritet, och lider nog själva mest av sitt otrevliga sätt. Såvitt jag förstår finns det ingenting som hindrar att man "portförbjuder" notoriskt otrevliga ryttare, om man helt enkelt inte vill se dem på sin tävling p g a oförskämt uppträdande t ex. Bland de ca. 100 ekipage vi haft i vår tävling under tre år finns det ett sådant exempel som hela arrangörsstaben helst ser uteblir nästa år. (Och alla andra år också!) Det är ingen rättighet för en ryttare att uppföra sej otrevligt mot arrangörerna utan motåtgärd, och det tycker jag man kan påtala! (Trevliga, positiva och glada ryttare råkar också ut för dessa "surkart", så det är ju inte bara arrangörerna!) Själv skulle jag tycka det vore mycket obehagligt att veta att man inte var önskvärd på en tävling p g a dåligt uppträdande! Sådant sprids ju också arrangörerna emellan! Arrangörerna har ju faktiskt lite makt också, trots allt! Nu går vi vidare i positiv anda! Hälsningar Katarina
Det är bra om ni går vidare i positiv anda. Jag drar mig tillbaka nu, som det känns, och konstaterar att när summan av det man får tillbaka på sina ansträngningar ligger mer på minus än på plus, så är det dags att lägga av. Kanske tvingar det andra att träda fram och ta över, kanske är det bara så att man gör saker som inte är efterfrågade och då är det också bortslängd energi.
Jag vill bara påpeka att förra året hade vi ett skitår utan like. Eftersom jag talar om Stockholmsregionen så förstår ni att det gäller Roslagsritten. Vi fick skäll för i princip ALLT. Ungefär som om vi hade släpat ut gyttja i skogen och dumpat den så att ryttarna skulle rida ner och drunkna i den. Att arrangörerna inte räknat med att banan skulle bli så sönderriden var det inget snack om - snarare lät det så att man lagt en dålig bana med flit. Bland annat skrev en MYCKET OTREVLIG person ett brev han skickade runt till Ridsportförbund, distanskommitten och fan och hans moster där han klagade på allt. Det vore jävligt skönt att kunna utesluta honom ur tävlingarna forever. Tror däremot att resten av arrangörssstaben inte vågar stå för något sådant. Så det var inte fråga om några enstaka gnällmånsar, utan smärre horder. I år var det bättre eftersom vi lade ner en jätteapparat på att förbättra ryktet, vi fick en trevlig förhandsrecention av banan i Ridsport osv. Men för mig känns det ändå som om det är nog. Jag tycker att alla som tävlar distans ska hjälpa till med någon tävling inom sin region - om så bara en prova-på eller en clearround. Då skulle alla sätta sig in i vad det innebär att planera och genomföra en tävling så att det inte blir så nära till klagolåten + att det skulle ordna fler ridtillfällen för oss alla. Nästa år är det FEM stora ritter som läggs ner/läggs på is. Bl a Wasaritten och alla Norrlandsritter. Det behövs fler eldsjälar och framför allt folk som har vett att uppskatta tiden och energin dessa människor lägger ner för att anordna ritter och träffar för andra.
Hu vad surt mitt senaste inlägg lät. Jag är inte riktigt SÅ uppgiven, men det jag vill ska gå fram ordentligt är att inget faller någon i händerna från ovan. Alla träffar och tävlingar - hur bra eller urusla de än är - är frukten av en massa möda som andra människor lagt ner GRATIS på sin fritid, just för att få lite kul i slutändan. Det Katarina säger: summera ihop en bra ritt, se att fler kommer till tävlingarna, träffa likasinnade.
TÄNK på det när du blir upprörd för att något i en tävling blir fel. Ge KONSTRKTIV kritik. Att bara få höra att allt var skit motiverar inte till att samla förnyade krafter. Man kan ta kritik som arrangör, men då vill man höra den någorlunda sakligt och gärna med bra tips på hur man kan lösa det som gick fel. Bidra till att bygga upp, inte till att söndra!
... Katarina lite. Nu måste vi ta nya tag och försöka hitta något positivt i det vi håller på med. Jag tycker också att det är tungt ibland = arrangör, ryttare, mamma, heltidsarbetande, grenledare, ja listan kan göras hur lång som helst. Vi måste ta de små "plussen" till oss och leva på dem länge, och som sagt - vi gör ju detta för att vi tycker det är roligt !?! Till My vill jag bara säga - Det är inte roligt att vara arrangör alla gånger. Men vi måste också lära oss att sålla lite i kritiken. Man måste som ryttare eller medhjälpare få lov att kritisera, men man behöver kanske inte ställa till med ett rent helvete för arrangören. Det är kanske att ta i!! Jag red själv den kritiserade Roslagsrittens 12-mil (godkänt) och får väl erkänna att det kanske inte var den roligaste ritt jag ridit - MEN jag har ridit Roslagsritten tidigare och varit jättenöjd, så man får på något sätt acceptera att "shit happens". Jag menar man måste även som mycket besviken ryttare (det kostar pengar - man har lagt ner mycket tid på resor och träning m m m m) ta sitt sunda förnuft till fånga och inse att arrangören kanske inte råder över riktigt allt som händer under en tävlingsdag (vädrets makter råder som bekant ingen över...). Jag har vid några tillfällen skickat ett TACK-kort till arrangörer då jag varit väldigt nöjd med tävlingen. Senast var vid Simlångsritten (jag var inte godkänd - men tyckte ändå att det hade varit en bra tävling) i somras. Det är mycket trevligt som arrangör att få lite positiv respons. Det kostar så lite men betyder så mycket. Kanske ett tips till andra också. Jag hoppas att Du My kommer igen och inte gräver ner Dig totalt nu.... det har vi i distansSverige inte råd med ! Kan Du inte försöka hålla Dig i bakgrunden under en period - lova inte att göra dittan o dattan. Ta inte på Dig något på ett tag. Låt andra sköta sånt som Du annars sköter. Det kan göra underverk att få "vila" lite...Ha det bra!Hälsn Wenche
att det vore trist om en så etablerad arrangör som My tappar sugen. Du kan väl i så fall ta ett sabbatsår och bara ägna dej åt att rida på andra banor, dvs bara vara tävlingsdeltagare i stället! Sen kanske det känns motiverat att komma igen. Jag måste ju också säga att detta klagande från vissa inte på något sätt är speciellt för distansritt! I alla grenar finns gnällgökar på tävlingar (och utställningar) och likaså många ideellt arbetande som lägger ner massor av jobb! Trevlig helg!
Jag kommer från Västergötlands distrikt och får väl samtidigt passa på att säga att vi har "alla" goda förutsättningar att få igång folk.* Som klubbgranne har vi fenomenala Bergs HK med alla dess aktiviteter.* Vi har flera (4-5st) fina tävlingar med varierande längder inom 10 mils radie!* Vi har några av sveriges bästa distansekipage inom distriktet.Det BORDE inte vara svårt att väcka intresse tycker jag..........Frågan är bara hur man når ut till alla dessa ryttare som sitter själva och rider ute i skogen.Jag tror att många inte riktigt känner sig "hemma" på ridklubben och därför drar sig för att åka dit.Har i år haft funderingar på att byta klubb till BHK, för att göra det lätt för mig........Samtidigt så vill jag ju inte ge upp än...det MÅSTE ju gå, på nå´t vis!!!
Tack för uppmuntran, Katarina och Wenche. Det är nog precis vad jag ska göra, ta det lugnt och hålla mig i bakgrunden ett tag...
Ska bara passa på att berätta vad vi gjort i vår ridklubb för att höja anseendet på distansen som sport och överhuvudtaget göra oss hörda: Har ni en klubbtidning, så se till att det blir något skrivet om distansen i varje nummer! Om klubben är indelad i olika sektioner, så se till att ha en distanssektion som figurerar i sammanhanget hur fejkad den än är. Rapportera alla resultat inklusive godkända ritter när det gäller lite längre ritter. Att rida t o m fem mil imponerar på "vanliga" ryttare. Slå på stora trumman och skicka in bilder på tävlande ekipage - allt vad ni kan komma på. DET kan locka folk till de klubbträffar ni sedan kallar till. I vår klubb blev det en fullständig attitydförändring gentemot distansryttare när vi började skriva om vad vi gjorde, vi fick placerade ekipage i DM, deltagare i SM osv. Vi är egentligen inte så många, men allt vi åstadkommer ska synas i tidningen så att alla klubbmedlemmar får se! Från att ha varit osynliga, mystiska buskryttare så blev vi faktiskt - procentuellt - den mest framgångsrikaste ridgrenen i klubben! Därmed har vi även fått värvningar från klubbar omkring oss. Det man kan locka med när man vill värva andra distansryttare är också den ökade möjligheten att bilda bra tävlingslag. Prova med detta - det är nog den mest lyckade medvetna satsningen vi gjort.
... som Ni vill att han skall fungera? Jag tycker att Ni skall ställa krav på honom att han skall fixa saker för Er tillsammans (över klubbgränserna). Jag tycker INTE att Du skall byta klubb. Vi kommer inte ha tillräckligt många tävlingar kvar så småningom om vi bara har "distriktsklubbar". Redan inför nästa år har ju som bekant tävlingsantalet nästan halverats!!! Jag tror att många i Ert distrikt kanske jobbar ganska ensamma. En grenledare skall verka för att hålla samman aktiviteterna och för att inspirera de intresserade till nya stora saker. Kanske är det dags för grenledarbyte - kan en grenledare verkligen jobba/inspirera fullt ut när man tävlar på så hög nivå? Har detta diskuterats i Ert distrikt? Den årliga grenledarträffen (för distriktens grenledare) kommer ligga i Ert distrikt; i Skara den 12-13/2-99 och då borde ju faktist Er grenledare kunna vara närvarande (det är ganska länge sedan han syntes på en dylik träff...). Hälsn Wenche
Vår distriktsgrenledare fungerar inte speciellt bra............Vill ju inte vara nå´n som pratar skit mendu har faktiskt helt rätt!Det händer ingenting och vi får inte veta någonting av vad som ska hända.....Jag har efterlyst gemensamma träningsritter och träffar och fick då förslaget att byta klubb till BHK....(!!!!!) de ordnar ju så mkt!Byte av grenl. kanske vore bra för vårt distrikt....ny kandidat finns också utsedd (tror jag) om det skulle bli aktuellt!Nåja...jag är väl inte den "tuffa"typen som vill börja bråka utan fogar mig snällt till skaran av missnöjda ryttare!
Nån som vet vad Distanskommittéen sysslar med? Sällan eller aldrig hörs nåt från denna samling - det sägs att de ska ha 2 möten per år - wow!!!Vilken uppgift har den, hur har den sammansatts och av vem - får inte bli en klubb för inbördes beundran. Kanske läge att byta ut några medlemmar för att få in nya friska idéer och ambitioner.
...kan vara en orsak till att det är svårt att få folk intresserade. De flesta jag talar med rynkar på näsan och säger jaha när jag berättar vad det går ut på. De tycker helt enkelt att det är grymt att låta hästen gå flera mil och har lite kunskap och förståelse för det hela. Dessutom tycks många anse att distans är något man kan syssla med om man inte har talang för något annat. Hur man vänder på det har jag ingen aning om. Det finns ingen status i att rida distans och inte heller western i ridsporten i allmänhet. Hälsning Maja
tycker jag verkligen inte att distansritten har. Tvärtom är det som sagt den ridsportgren som växer snabbast procentuellt sett, och ingen annan ridsportgren jobbar så hårt på utbildning och information (vilken annan gren har t ex en egen tidning motsvarande "Distansryttaren"?) Om man ser till hästens ursprung, så är ju distansritt och galopp de två grenar som ligger närmast hästens naturliga beteende - hästar i frihet rör sej långt och springer snabbt. Sedan kan man ju diskutera var (vid hur många mil) gränsen egentligen går (på samma sätt kan man t ex diskutera vid vilka höjder gränsen går vid hoppning!), men hästar har ju alltid använts vid transporter och i krig för att gå långa sträckor. I allmänhet tycker jag att alla jag stöter på är intresserade av att höra om distans även om man sedan inte får alla att ställa upp och tävla. Det kan inte heller vara vår målsättning att få alla att sluta med andra ridsportgrenar för att börja med distans. Målet får till att börja med vara att få ryttare (gärna tävlingsryttare i andra discipliner) att starta lätta distansklasser som komplement till deras egna grenar, precis som många av oss distansryttare också tävlar i andra grenar! Jag känner alltså inte alls igen din beskrivning Maja, förutom på en punkt: Man tror ofta att det ska vara lättare än det är när man startar för första gången. (Hur det gick till när jag skulle rida min första CR är ett pinsamt minne även om det gick bra!) Hälsningar Katarina
...inte övertyga. Jag hoppas att du har rätt. Det är väl bara så att jag då råkat träffa på ryttare i andra discipliner som är negativa. Jag känner mig väldigt ensam på det viset. Självklart anser inte jag heller att distansen skall vara allenarådande. Det är inte bara människor jag möter personligen (kött och blod) utan även här på nätet som rider annat (både western och dressyr) som har yttrat sig nedlåtande och då ofta "ja, det är väl vad ni som inte kan rida och busrider i skogen kan ägna er åt". Hälsning Maja
...hade möte i fredagskväll - innan årets rikskonferens tog fart i Stockholm. Vad de beslutade får vi väl vänta med att höra tills protokollet har blivit officiellt, då sänds det ut till alla grenledare. Ibland trycks det också i tidningen DistansRyttaren. Deras uppgift som jag ser det är att handha uttagningen till landslagsuppdrag, att sköta ekonomin (Ridsportförbundet) dvs både budget och uppföljning, att peppa grenledare, stå för utbildning av domare och veterinärer, att handha TR-ändringar m m m m. Jag tycker att de sköter sig ganska bra. De som sitter där har hög kompetens och får inte ekonomisk ersättning för det de gör (precis som många av oss andra). En ny person har valts in i år och det är ryttaren Ingrid Boström som valdes in efter påtryckning från Ryttarringen. Man kanske kan tycka att det skulle finnas något media där de skulle kunna meddela vad som händer, t ex SvRF´s hemsida...kanske något att föreslå.
Det vore väl en bra idé -alltså att DK kan ha en hemsida - eller använda sig av Ridsports websida för att bli lite mer folkliga. Det är iinte så konstigt att folk undrar vad de sysslar med - de är lite väl anonyma ibland även om de säkert sköter det de skall. Ska föreslå detta för den person i DK som jag har kontakt med...
Himla fin sida!! Hoppas den kommer att uppdateras regelbundet - många av de sidor som redan finns är det si & så med ( t.ex Gotlands...). "Lyllos" ni i Örebro som har en grenledare med engagemang - vår verkar leva en sovande tillvaro - sällan eller aldrig hörs något...
...håller jag på att sätta ihop nu i vårt distrikt. Den skall gå ut till alla distansintresserade (alla har ju inte internet). Det skall bli roligt att hålla på med, men kanske skall man försöka få inte saker i tidningar med de andra grenarna med. Tror dock inte att hela distriktet har en tidning, utan bara varje liten klubb och det är många väldigt små klubbar. Hälsning Maja
...en sovande grenledare kanske måste väckas. Hjälper inte det så kanske vederbörande behöver bytas ut. Du får själv se till att det händer något. Begär att grenledaren arrangerar träffar, träningsritter m m. Om inget händer är det dags att meddela distriktsstyrelsen att ett nytt namn är önskvärt. Som grenledare kan man inte sitta och hitta på saker som sedan inte "besöks", då tröttnar man efter ett tag. Det måste komma önskemål om VAD som skall arrangeras! Vilket distrikt kommer Qq ifrån?På Gotland arrangerades en allmän träff i förra veckan. 15 personer kom - ganska bra va?! Men endast 5 personer hade tidigare tävlat distansridning - var var alla andra som startat i år??? De vill antagligen inte att något fixas för dem...
Qq kommer från en del av Norrland där en diktatorisk grenledare härskar. Visst komma med förslag är en bra idé - men inte så kul om man redan i förväg vet att svaret blir: Se till att fixa det du då!! Vårt distrikt är kanske svåröverskådligt - avstånd från öst till väst 50 mil. Svårt att arrangera enklare träffar och träningar - de flesta har ju faktiskt inte tid/råd/möjlighet att dra iväg 50 mil t.o.r för nåt annat än en tävling. Att begära en ny grenledare innebär 2 saker: för det första att man direkt får svaret - gör det själv då om du tycker det verkar så kul (för mig finns inte den möjligheten - jobb, egen firma, barn och hästar tar redan altför mycket tid). För det andra att en dålig stämning till personen i fråga kommer att ligga i bakgrunden för all framtid - något som i varje fall inte jag vill dras med - hon är ju trevlig och kunnig inom distansen med många kontakter - det kommer bara att leda till att jag hamnar på nån "svart lista" bland hennes kompisar/sympatisörer som regerar högt upp i leden i Distanssverige.
Klart att man alltid kommer till frågan VEM ska göra de förändringar som önskas..? Men det måste ju inte vara så betungande. Om jag inte missar helt fel, så har ju denna grenledare ett specialintresse: ungdomarna. Kan man inte föreslå en liten uppdelning av grenledarskapet? Att man blir en liten kommitté istället för en ensam grenledare - sedan kan man dela upp olika intressen mellan sig. En kanske är mer intresserad av att planera aktiviteter som träningsritter, träffar etc, en annan kanske kan ta på sig att framställa det skriftliga: infobrev, kanske tidning som Maja ska göra etc, och en vill hålla på att utbilda ungdomarna osv. Sedan kan det ju räcka att ha telefonmöten för planering inom grenledargruppen. På så vis slipper man lägga all förväntan på EN enda person.
Annat alternativ om du för din egen skull vill träffa distanryttare att rida ut med: har ni någon sorts lokaltidning som man kan annonsera i? Lägg ut en annons om att långritter till häst planeras (behöver inte använda ordet distans ens) och att folk kan höra av sig om de vill följa med. Så kan man värva intet ont anande personer också... Det kanske finns folk som skulle vilja rida långritt men inte vågar själva, eller bara hakar på för att det låter kul.
Kommitté finns, handplockad av grenledaren -97, - har ännu inte haft ett enda möte.Har nu hört att ny grenledare är på G (också denna utplockad av nuvarande).Synd, för hon har också varit bra och fått mycket gjort för Distansen i stort (men att hon lämnar oss kanske gagnar grenen som sådan...)Inget fel på henne som person. Jag ska inte bara kasta skit - även om det kanske låtit så!
