Fortsätter disk. här eftersom rubriken mer anger vad det handlar om än den ursprungliga rubriken Hoburgsritten nedan. På en rutinerad häst tycker jag inte det är hastigheten i sej man reagerar mest på, utan på vilket underlag man rider fort. Snabb galopp på hårt, stenigt underlag (utan sulor!) och hal asfalt eller på krokiga, smala skogsstigar med fullt av rötter och hålor. Hur vågar man rida sina hästar på det sättet frågar man sej och blir lika förvånad var gång ett sådant ekipage går igenom slutbesiktningen. Men att det straffar sej ser man ju i resultatlistorna där vissa ekipage åker ut på var och varannan tävling medan andra har så gott som 100% genomförda ritter. Det är också intressant att titta i gamla nummer av Distansryttaren t ex och se vilka ekipage som är med i toppen år efter år, där får man svar på just frågan Wenche ställde. De flesta distansryttare är ju mycket måna om sina hästar och vill ju ha dem fräscha i många år, inte enbart för tävlingsbruk. Många tävlar ju också i andra grenar och försöker spara sin häst av den anledningen. Detta är ett stort område att diskutera, men man kan ju se vissa ryttare återkomma med nya hästar år från år och rida den nya hästen som om den tog över där den förra slutade i stället för att ta det lugnt. Frågan är också om det inte borde vara obligatoriskt att starta på 50 km med nya hästar även om ryttaren är kvalificerad. Då kommer förstås invändningen att då rider folk desto fortare på 50 km. Det är svårt detta, vissa kommer nog aldrig att gå att stoppa. Dessbättre rider de flesta ryttare vettigt och många rider ju år efter år med samma häst i fint skick! Hälsningar Katarina
Jag skulle vilja påstå att en del ryttare som rider vidare år efter år på samma häst inte skulle återkomma varje år utan förebyggande veterinära behandlingar på sin/-a häst/-ar.
Det kanske är nödvändigt på hästar i elitnivå oavsett ridgren - vet inte alls hur det ligger till inom dressyr och hopp (mer än att hopphästar inte alltid blir så långlivade på tävlingsbanan)att man lasrar och byter ledvätska på hästarna för att de ska hålla och kunna gå vidare. Jag VET att flera elitryttare inom distansen gör så. Det är inte fråga om doping. Men om det är helt etiskt försvarbart kan man ju diskutera. Antingen bestämmer man sig för att det är helt OK, och att mänskliga toppidrottsmän också "lappas ihop" och fortsätter tills de permanent blir skadade och får lägga av, att det är en del av spelet och sprutar/lasrar sin häst för hållbarhet eller så bestämmer man sig för att man inte vill rida sin häst på tävlingar om detta är en nödvändighet för de hastigheter som gäller inom elitklasserna.
Jag försöker att inte lägga nån värdering i det hela. Jag tyckte dock att det var hemskt när jag insåg hur det låg till.
Beträffande uppklassning av ekipage. Än en gång tycker jag att man ska se sig om utomlands och se hur andra länder löst det här med hisnande hastigheter i låga klasser med orutinerade hästar/ryttare och unga hästar. I england har man åldersgränser (för hästen) på olika banlängder. Man får inte rida hastighetstävlingar innan man ridit en del tävlingar på clearround/idealtid. Det kanske vore något för oss?
Vet ej om vi pratar om samma sak när det gäller uppklassningen, men min tanke gäller rutinerade ryttare på nya hästar. Vad säger att en ny häst är mogen (eller ens kapabel!) att debutera i distans genom att gå 80 eller 100 km. bara för att ryttaren ridit si eller så många 120 eller 160 km. på en helt annan häst? Det borde i så fall vara en åldersgräns för hästen; den skulle vara 8 år eller åtminstone 7 för att få starta på de sträckorna. Bara för att en ryttare lyckats bra med en häst är det ju inte säkert att det är ryttaren som är så fantastisk, det kan ju också vara den tidigare hästen.En ryttare som haft stora framgångar på en tidigare häst har kanske också mer bråttom att nå samma framgångar på en ny häst, kanske så bråttom att den hästen körs för hårt från början. Vad gäller regler utomlands har jag bara personlig erfarenhet från Danmark där alla ritter upp till 80 km. rids på idealtid. Man har betydligt fler klasser på tävlingarna. Min uppfattning om idealtiden är att den är bra för dem som behärskar den (och det är ju de som minst behöver den!). Övriga rider efter vad jag sett mycket ryckigt. De rider t ex för sakta i början och tittar sedan på klockan och kommer på att de måste rida i högsta race den andra halvan av banan för att pricka tiden. Måste dock säga att jag är säker på att det inom alla ridsportgrenar finns ryttare/kuskar/tränare som kräver för mycket av sina hästar i jakten på framgång, men att de som tur är är i klar minoritet. Vad gäller veterinära insatser för att hästarna ska kunna "hänga med" i eliten ännu något år vet jag (och säkert resten av distans-Sverige) ett sådant exempel. Eftersom ingen av de hästar jag känner närmare till inom mitt geografiska område har genomgått någon sådan form av behandling kan det i alla fall inte vara speciellt vanligt.Möjligtvis blir det vanligare i ett visst område om någon provat en viss behandling och andra "hänger på" för att de ser att resultatet blir bra? Hoppas på fler synpunkter i denna viktiga fråga! Hälsningar, Katarina
Hej Katarina o My!Javisst finns det mycket att säga i dessa ämnen. Ville bara tillägga att också jag tycker att det är dags för någon form av kvalificeringstabell för även hästarna. Dessutom kanske man kan ta till någon form av uppklassning ur t ex 50 km klasser... är det att ta i ??? Som sagt var så finns det nog mycket att hämta ur andra länders reglementen. På Simlångsritten red jag tillsammans med en danska på 8-milen. Hennes häst var inte kvalificerad för 8 mil så hon red bara de första 6 milen tror jag och det räknades som en godkänd ritt för henne hemma i Danmark. Om vi vill ha till en regeländring till nästa års TR så måste vi nog väcka de "sovande" redan nu, för TR-ändringarna måste in per omgående - de skall ju som vanligt också ut på remiss innan de kan tas.
Tror ni man skulle få ner hastigheten om man t ex skulle få minuspoäng om man blev utesluten? Det har vad jag vet inte diskuterats över huvud taget. En ryttare som ligger högt på rankinglistan t ex kan snabbt ramla ner genom att åka ut på ett par ritter. Det tror jag skulle få vissa att rida försiktigare. Problemet är ju inte de som rider fort med omdöme och vars hästar klarar av det, utan de som rider som om de hade eld i baken på varje ritt och vinner resp. åker ut ungefär varannan gång. My: vet du vad häst-åldersgränserna är i England? Wenche: hur hade du tänkt dej uppklassning ur 50 km förutom den som redan finns (2 godkända för 80)? Möjligheten att tillgodoräkna sej godkända km som i Danmark är bra om man t ex märker att man inte hinner i mål i tid. Då kan man bryta vid sista grinden efter godkänd vetbes. och då fyller det ju en funktion. Annars vet jag inte, varför inte lika gärna starta på en kortare sträcka? Dessutom funderar jag på vad en sådan sak innebär för arrangörerna (vi är väl alla tre som är här just nu både arrangörer och ryttare!). Hälsningar, Katarina
Hej Katarina!Jo, Du har nog rätt i att vi alla är både ryttare och arrangör... tänk att man inte ens kan gömma sig bakom ett fejkat namn... *hi-hi*. Nej, den danska varianten kanske inte är något för oss, fullt ut i alla fall, men endel kan man nog plocka. När jag menade uppklassning ur 5-mil så menade jag inte kvalificeringsreglerna utan att man inte skall få starta vissa klasser hur länge som helst med samma häst... så som det förr var i hoppning. Som ponnyryttare kommer jag ihåg att man inte fick starta LC längre när man hade fått ett visst antal poäng i den klassen eller i högre klass. Kanske kan vara något för distans också, dock med reservationen att man t ex alltid kan få starta clear rounder (då är ju ändå tävlingsmomentet borta). Men, problemet kanske inte är så stort att vissa ekipage håller sig kvar i lägre klasser och rider skiten ur hästarna. Utan problemet just nu är ju faktist att hastigheterna, som för några år sedan bara var höga i de korta klasserna , nu också tycks öka i de längre klasserna.Och dessutom vet jag inte om jag tycker att det är OK att "rida fort med omdöme" - för var går gränsen?? Jovisst, man kanske kan säga att endel ryttare har omdömet att bara låta hästen gå 1-2 snabba ritter/säsong, men det tycks numera som det är få ryttare som har det omdömet. Ja, sen det här med minuspoäng... på Gotland har vi ett vandringspris "Gotlands distansveterinärers vandringspris" - vilket delas ut 1 ggn / år till det ekipage som har genomfört flest godkända kilometer. Man får pluspoäng varje gång man är godkänd och dessutom extrapoäng för "best condition"-utmärkelse och placeringar, men minuspoäng för varje ej fullföljd ritt (oavsett om det är uteslutning eller "utgått på egen begäran"). Vårt pris har nu vandrat i 5 år och det börjar gå prestige i det och åtminstone de ekipage som ligger bäst till brukar ta det väldigt lugnt på slutet av säsongen (d v s Hoburgsritten). Kanske något för fler distrikt ???Hälsn Wenche
...intressant diskussion. Här är ett förslag på hur jag tycker att det borde vara. Kvalificeringen/uppklassningen skall vara för hästen: Minimum av två godkända clear rounder på varje sträcka - 40-50km, 60-70km och 80km. Inga tävlingar under 80km. Åldersgräns för detta på hästen 7-8 år kanske. Och ingen tävling samma år som hästen debuterar oavsett ålder. Tävling: straffpoäng för uteslutning på rankinglistan som följer ryttaren. Uteslutning sker av veterinär, att utgå på egen begäran skall inte ge straffpoäng. Då kan man motverka chansningar och få ryttare att avbryta tidigare om hästen inte känns rikigt i form. Drastiskt visst. Men som nybörjare i distansen blev jag chockerad när jag läste senaste distansryttare om Simlångsrittens sträcka 144km. 3 av 22 blev godkända, det gör att jag förstår kritiken från utomstående. Något måste göras och något drastiskt. Distansens kortare sträckor bör vara glädjeritter och inte kapplöpning, som går ut på att tävla mot sig själv och förbättra sig och inte att tävla mot andra som kanske har helt andra förutsättningar. Kanske bör man också skilja ut elit och nybörjare och ha olika klasser inom samma sträcka. Hälsning Maja
Hej Maja!Bara en liten rättelse beträffande Simlångsrittens 144 km-klass. Det var mycket riktigt 22 som kom till förbesiktning men faktist 10 st som också gick igenom slutbesiktning. Även det är en mycket dålig siffra - även om den inte är lika katastrofal som 3 godkända. I 12-milaklassen var bara 3 godkända men där var det inte lika många som startade...I övrigt så tycker jag att ditt förslag till kvalificering inte är helt fel. Det kanske kan modifieras något. Jag har funderat på om man inte kan arrangera "tävlingar" över 5 mil med idealtid. Alltså att idealtiden är hemlig, beroende av banans beskaffenhet = en svår bana (typ Simlångsrittens) skall ha en längre idealtid medans en snabb bana kanske kan ha en kortare idealtid. Vad tror Ni andra?? Jag tror inte man kan ta bort tävlingsmomentet helt, det är dock en sporre för många. Det här blir ju dock ett annat sorts tävlande.Hälsn Wenche
...med idealtid. På något sätt skulle det kännas konstigt att tävla på villkor man inte kände till. Vet inte om jag skulle tycka det var så kul. Man kan ju då inte själv sätta upp mål och vem skall bedömma idealtiden. Det kan förstås vara intressant om det handlar om olika nybörjarklasser. För att testa om man har lärt sig att lägga sig rätt efter den nivå man rider på. Jag har inte sett många tävlingar, men det kan ju vara att man som nybörjare förfasar sig över hastigheterna för att man när man själv inte har en häst som inte kan gå så fort och inte förstår hur någon häst kan. Men det går onekligen förskräckligt snabbt. Oj oj, så jag klantade till det i min läsning av Simlångsritten, men jag tycker att det ändå var ganska illa. 3 av 11 godkända och 10 av 22, det är ju långt under 50%. Så något bör man göra. Är det lika stor uteslutningsprocent i andra länder? Hälsning Maja
