Tillräckligt tränad - eller?
Det här blir långt och jag hoppas att ni har ork att läsa.
Jag har börjat rida min häst på 5 mils distanser i ett tempo på 10-12km/h (ja, ej så snabbt som 12 i genomsnitt, men på någon delsträcka på 5km eller så).
Hästen är 6 år och sent inriden. Jag red in honom förra våren och red ut i skog och mark under sommaren på långa lugna turer och lite träning på ridbana (dressyr).
Till vintern började jag på allvar träna för distans. Under vintern blev det dock inte mer än 3-4 ggr. i veckan. Kortare turer i veckan (någon timme) och längre på helgerna. Ca. 3 månader innan jag red min första clear round började han ridas 4-5 ggr. i veckan. Vi har ridit något dressyrpass i veckan (ca. 1,5h totalt), uteritt (1-2 h) och ibland någon 1 milare på en timme i trav och under helgerna har vi ridit långa turer båda helgdagarna och ungefär varannan helg distansträning i tempo. Med början på 1,5 mil i tempo till att i slutet vara 3 mil i tempo i ungefär det tempo jag försökt rida på mina distansritter (10-12km/h). Min häst har hela tiden haft en underbar frammåtanda...alltid känts fräsh när vi kom tillbaka till stallet som han kan gå minst lika långt till. Haft motor under hela tiden. Pulsen går ner snabbt och det räcker att skritta några minuter så är han under 60 i puls. Vi har tränat på varierat underlag. Skrittat på asfalt har vi gjort sedan han först blev inriden ofta (vi måste rida genom samhället för att komma till skogen). Trav sträckorna har vi succesivt ökat på grusväg (och några hundratal meter åt gången på asfalt i slutet).
Problemet är att han inte klarar våra distanritter på tävling. Clear rounden på 45km gick precis som beräknat. Sedan har jag försökt mig på två tävlingar (5 mil). Första fick vi avbryta efter 2 mil och jag genade tillbaka och ledde honom, tillbaka i mål var han halt (då hade han dragit med mig på en grusväg i galopp flera hundra meter, kanske gjorde han sig illa då). Veterinären kollade honom och sa att vi skulle kontakta veterinär om han fortfarande var halt dagen efter, vilket han inte var. Han vilade en vecka och sedan startade jag upp honom långsamt. Vi red tre mil i tempo träning utan problem.
En månad efter ritten vi avbröt provade vi igen. Nu lät jag resten av ryttarna försvinna iväg och jag red precis som jag brukar göra på träning och underlaget var idealiskt, mjukare och finare än vad jag brukar träna på. Vet grinden var efter 3 mil och han kändes så trött när det var en mil till vetgrinden...väl där hade vi ridit 10km/h ganska precis. Han kändes trött och veterinären släppte igenom oss, men sa att vi fick se om han var halt när han kom i mål. Då drog jag mig ur. Hade han haft samma framåtanda som vid träning hade jag nog fortsatt eftersom veterinären tyckte jag kunde.
Nu har veterinären kollat honom, får fram en 1/2 gradig hälta vid böjprov annars syns inget. Han väckte dock tanken om det är så att min häst är tillräckligt tränad för att gå femmilare...så det är min fråga. Är han tillräckligt tränad?
träning...
hej... jag har läst ditt lååååånga brev o har lite erfarenheter att dela med mej...jag har tävlat en del 5-milare på hästar som har superkondis o på hästar som inte har det...min erfarenhet av distans är att hästen ALLTID ska ha bra kondis...oavsett vilken distans..jag tror nog du ska träna mer kondition och klättring bygga upp hästen från grunden lixom...då håller den längre o mår bättre...sen låter det som om hästen är väldigt hetsig på tävling o det är ju alltid jobbigt för då slösar den energi på att hetsa i stället för att spara sej... du kanske ska träna ihop med andra ofta o skaffa pullargrimma el nåt annat bett....a och o är ju faktiskt att man klarar av att hålla sin häst vilket inte alltid är så lätt....jag vet min hingst var galen innan...men han lugnade ner sej efter jag börjat träna med fler hästar samtidigt...mitt tips till dej är att ta det lugnt bygg upp hästen ordentligt så får både du o hästen längre tid ihop på tävlingsbanan....kram...
av: tuva
e-post:tuvalisa81@hotmail.comkl.
10:31:53, 98-06-26
Du red in din häst för ca ett år sedan. Vad gjorde den innan? Har den gått på lösdrift, eller stått inne på nätterna? Har den letts omkring/gått som handhäst innan inridningen?
Det här med att ta hästar sent är ju både en för- och nackdel. Jag tror personligen att det är bäst om de börjar tränas på ett eller annat sätt så tidigt som möjligt. Inte att ridas i första hand, men att tömköras på rakt spår, gå som handhästar i lagom portioner osv. Skelettet stärks av lagom "använding". En häst som inte belastat sitt skelett på något sätt blir inte lika stark som en som får lagom doser belastningar från tidig ålder... Men det är förstås lika illa med en häst som används för hårt från tidig ålder. Pest eller kolera...
Anledningen att jag frågar är denna: om hästen gjort precis ingenting innan inridningen, så *kanske* steget från träning till tävling gått lite för fort ändå. En 6-åring som ridits in som 4-åring skulle jag utan tveka tro att den klarar av att tävlas 5 mil i det tempo du angivit efter en del målmedveten träning.
Eftersom det finns så lite forskning om hur man tränar upp en distanshäst så skulle jag göra så här: ta reda på om hästen har något fysiskt fel. Du har anlitat veterinär - prova gärna en equiterapeut och/eller massör också för att höra om hästen är jämnt musklad eller verkar ojämn/spänd eller liknande. Det kan ju faktiskt vara något så enkelt som en gammal muskelsträckning som spökar. Hästen utvecklar kompensationsröresler/muskulatur rätt fort efter en skada och så kan det bli till en ond cirkel som till slut visar sig som en oförklarlig hälta. Detta kan stretchas/masseras bort med lite professionell hjälp. Hör efter om någon kan tipsa dig om någon bra hästmassör i din närhet.
Är det inget sådant som är orsaken till hältorna, så är det bara trial and error kvar: du får prova dig fram. Minska dina ambitioner denna säsong, sänk farten eller sträckorna lite, träna vidare och om allt går bra och satsa igen nästa säsong...
Tack My...
...nej hästen har inte gjort mycket innan inridning.
Han skall på hältutredning på torsdag och jag har fått tips om en bra hästmassör. Han har dock alltid varit konstig med det benet (pratade nyss med förre ägaren) på så sätt att han fladdrar med det när man skall lyfta hoven. Slår lite ut åt sidan och är ovillig att sträcka det rakt bakåt. Har inte funderat så mycket på det förut, men nu verkar det konstigt. Vi får se vad utredningen kommer fram till och får vi klartecken får vi väl fortsätta träna i ett långsammare tempo. Hälsning Maja
Frågade på Endurance Net...
...och hjälp nu är jag långt mer förvirrad än jag först var. Han är tränad för mycket, han fejkar hälta, han är jättebra tränad och jag har otur, det är ett metaboliskt problem osv.
En hade köpt en sjuåring som var otränad och några veckor senare ridit en 8 milare och genomfört, medan hennes vältränade häst aldrig kunde genomföra ritter. Så det är nog väldigt mycket individ.
Livet är förvirrande...
Jo, det är nog helt enkelt väldigt individuellt. Vissa lyckas p g a att de tränar som de gör andra lyckas TROTS att de tränar som de gör. Vissa hästindivider tycks klara sig oavsett vad man gör med dem - fast å andra sidan - hur bra skulle de inte blivit om de tränats och skötts rätt?
Jag vet ett sto som går i svår klass nu, som var fölsto fram tills ett år innan ägaren fick för sig att rida distans. Ett år senare reds denna häst i klasser upp till 100 km... Hon har placerat sig några gånger, i men har åkt ur några gånger i år (andra året...) Andra hästar hade kraschat redan första året om du förstår hur jag menar. Jag tror inte hon håller speciellt länge om den forstätter att ridas med samma intensitet längre till - men vem vet?
Så man kan bara uttala sig generellt då de flesta individer reagerar enligt någon sorts normalkurva - undantag finns alltid!
Fick ett svar...
...att jag tränar för mycket. En sa att de rider sina hästar tre gånger i veckan, två ggr rider de 10 miles och en gång 20 miles och dessa hästar går i ritter på 50 miles. Det var alltså inget tal om arena work, fart lek eller intervallträning. Jag har tidigare också fått höra att hästen bör vila varannan dag. Vad tror du om det My (och andra såklart)? Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
21:09:44, 98-06-14
Jag tror att det är mycket vanligare att distanshästar övertränas än att de tränas för lite. När man väl fått upp hästens styrka i skelett, leder och kondition behöver man endast underhålla detta. Fortsatt ambitiös träning ger bara förslitningsskador tror jag. Själv rider jag min distanshäst en gång i veckan, ibland går det två veckor emellan, med bara något skrittpass innan tävling så att han ej ska bli muskelstel, få tying up el. dyl. Detta är vad jag kommit fram till passar just den hästen. Han kördes in som 2,5-åring, reds in som 3,5-åring. Vi tränade mycket dressyr för tränare mellan 4-6 års ålder (gör fortfarande regelbundet) och red långa, långsamma (mycket skritt-) uteritter någon gång i veckan. Då red jag 5-6 gånger i veckan, mestadels dressyr, ganska korta pass. Sedan körningen var han van att trava på asfalt redan från början. Eftersom jag ej visste att vi i framtiden skulle ägna oss åt distans, så tränade jag inte för detta. Långa uteritter i varierande terräng har jag alltid tyckt vara ett måste för alla hästar då och då. Som 6-åring startade han arablöp och tränades för det samtidigt som han matchades för sin första CR. Han gick endast en CR som 6-åring delvis p g a att mitt intresse ej vaknat men även att det tar tid att träna både för galoppbanan, för distans och dressyr för tränare. Som 7-åring gick han ytterligare en CR och en 50 km. tävling, som 8-åring en 50 km. tävling. Först som 9-åring gick han sin första 80-km. Därefter har han gått många ritter på mellan 80 och 100 km. Endast undantagsvis har han varit utan vinst, placering eller "best condition". Han har blivit utesluten en gång (hälta) på 15 starter p g a att vi blev påridna bakifrån. I år ska vi starta i vår första 120-km. Hästen är nu 11 år. Detta är inga allmänna råd, utan bara ett exempel på hur jag gjort. Jag har också tyckt att det är svårt att veta hur man ska lägga upp det hela eftersom så lite finns skrivet och - som My sa - knappast någon forskning finns.Kanske ska jag tillägga att hästen går ute hela dagarna med min andra häst och att de rör sej mycket i hagen, han är alltså delvis "självtränande". Jag är också medveten om att många hästar behöver ridas oftare av olika orsaker, men jag tror inte det är till någon fördel för hästen att man sitter och nöter på den under långa ritter flera gånger i veckan när den väl är i högform. Jag undrar över en sak du sa i ditt inlägg ovan: Varför trodde veterinären att din häst skulle vara halt vid målgång när den endast verkade trött i vetgaten? Var det något som tydde på hälta redan där?
På din sista fråga...
...jag vet inte. Jag tror inte att veterinären kunde se att han var trött. Det är ju bara en sådan där aning man som ryttare kan få, det var alltså inte att han var trött så att jag märkte det själv så väl. Det var först när veterinären sa att hästen kunde vara halt vid målgång som poletten trillade ner för mig att det var något på tok. Bakbenet ansåg ju jag hade blivit bra för länge sedan. Veterinären måste ju ha sett någon liten hälta. Har frågat Eva Rubin denna fråga med. Hon sa att hon tyckte att jag tränar för mycket hon med, att en häst behöver en dags vila mellan träningarna minst. Så nu har jag lärt mig något nytt och tänker följa råden...tråkigt...jag vill ju rida. Men nu kanske welch cobben i stallet som aldrig får motion kan få komma ut ibland. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
17:26:33, 98-06-15
Hmmm...tänker så det knakar!
Jag har faktiskt suttit hemma och grunnat på det du skrivit, Maja, och de svar du fått.
Jag förstår att det låter tråkigt att bara få rida varannan dag om du vill rida mer. Och det förvånar mig lite att du fått det rådet redan i den träningsnivå du nu ligger i. Det låter snarast som något som kommer längre fram när du tränar längre turer...
Medan du inte är uppe på extremt långa distanser så ser jag inte varför man inte skulle kunna varva distansträningen med just sådant du gjort: att rida ut på promenader, rida dressyr samt lite lätt hoppning ibland. Det måste ju bara vara av godo: att hästen får omväxling samt smidigare/starkare muskler då även andra muskelgrupper kommer till användning. En häst på lätt tävlngsnivå oavsett gren, måste ju kunna ridas "som vanligt". En dresyrryttare eller hoppryttare i LC-LB-nivå inskränker ju inte sin ridning för att den tränar LB dressyr eller hopp, och egentligen är väl inte träning för 5 mil distanstävling värst mycket mer krävande, anser jag - bara annorlunda.
Att rida varannan dag låter mer som något för den som redan tränat upp sin häst till den höga kondition som krävs för längre distanser och som vill ligga och underhålla denna nivå. ELLER de gånger då man tränat en extra lång sträcka på träning.
Du och din häst är ju fortfarande på nivån då ni ska träna upp hållbarheten i första hand. Detta ska gå undan för undan, men långsamt stigande svårighetsgrad (tärande underlag/länga sträckor/högre hastighet). Reagerar hästen här, så får man minska på de komponenterna, alltså kanske korta av sträckorna/gå på bättre underlag/minska hastigheten ett tag tills nivån ligger rätt för hästen, hellre än att rida mer sällan...
En övertränad häst brukar även ha fler symptom: matt trist päls och ögon, matleda etc. Om du inte märkt av något sådant så är det nog snarast frågan om något annat.
Glöm inte att höra av dig när du fått veta mer från veterinären!
Jag tror inte...
...jag kan bli mer förvirrad. Det här är inte lätt alls. Jag hoppar hit och dit...tied up menar Eva Rubin att det inte är för det är korsförlamning och det hade veterinären märkt...och när jag fick klart för mig det svenska ordet för tied up så tycker jag inte det verkar som det. Men i morgon tar de en ordentligt titt på min pålle på ATG kliniken...så så återkommer jag. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
18:32:22, 98-06-17
Förvirringen fortsätter...
...var på ATG kliniken idag. Veterinären ville att jag skulle rida några mil igår...hade först inte tänkt göra det men tog ut honom som den lydiga flicka jag är (men ej så långt). Han var helsprallig, tyckte verkligen det var kul. Fick springa i en halv timme (6-7km) och sedan skritta hem några km. Han var så glad och pigg och inte det minsta halt någongång. Sa till veterinären när jag kom till kliniken att jag tvivlade på att det skulle synas något. Första vändan vi sprang ingen hälta, andra vändan var han jättehalt. Så fortsatte det. Jag tog ut och longerade och han nickade med huvudet och var halt på fram med som han ej varit förut. Veterinären böjde och böjde och vi sprang och sprang. Till slut la de bedövning på ena kotleden fram, veterinären ansåg att det var där han var halt. När bedövningen verkat haltade han inte första vändan men den andra. Verkligen jättekonstigt. Veterinären klämde honom överallt och han har inte ont i någon muskel eller någon annanstans, är jämnt musklad. Nu skall min häst få smärtstillande i fem dagar och sedan åka tillbaka. Det smärtstillande medlet ges till hästar som opererats och det gör att de ej då haltar och har ont. Veterinären menade om min häst fortfarande haltar när han har fått det, då beror inte hältan på att han har ont!!! Hmmm...vad kan det betyda tro? Att han haltar när han känner för det?
Funderade över det så jag sadlade hästen med bums jag kom hem...för ridturer tycker han är roligt. Vi tog en kort runda på en 5 minuter. I skritt ingen hälta, men i trav hade han det. Där rök den teorin... Glad midsommar! Hälsning Maja
Mystiska symptom...
verkar det som, men jag tror inte heller att en häst kan "fejka" hälta, att tänka på det sättet tror jag ligger utanför dess förmåga. Däremot kommer jag att tänka på att jag det senaste året stött på minst tre hästägare vars hästar under en längre tid visat de mest mystiska symptom med "vandrande" hältor (= olika ben var gång), plötsligt bra och sedan halta igen, stela o s v. och det har i de fallen varit fästinginfektionen borelia. Fråga om det när du är på kliniken nästa gång om 5 dagar, för i så fall är det ju enkelt att ta ett sådant blodprov när du ändå är där. Vad gäller korsförlamning resp. tying up som vi nämnt tidigare (det är inte identiskt, däremot liknar det vartannat, men det ena - korsförlamning - är mycket allvarligare) så går det inte att missa de symptomen, har hästen drabbats av någotdera så märks det! Kan också passa på att ta död på den gamla myten att korsförlamning drabbar hästar som stått inne och vilat (t ex över en helg) med sedvanlig kraftfodergiva och sedan plötsligt sätts i hårt arbete (så står det nästan alltid i gamla böcker). Det kan vara så, men gällde framför allt förr i tiden när man använde arbetshästar. Enligt min veterinär är numera framför allt araber disponerade, och de kan helt enkelt t ex drabbas när man rider ut i kallt, blåsigt och regnigt väder och hästen springer och spänner sej under hela ritten (p g a olust över vädret t ex). I förebyggande syfte kan man använda ländtäcke. Trevlig midsommar även från Skåne!
Jag vet en häst.......
Detta har inte alls nått med detta ämne att göra, men jag vet en häst som kan fejka hälta. Min kompis var skötare på en D-ponny, vars ägre hade vuxit ifrån den. Hon sålde den ett antal ggr men varje gång han såldes blev han halt, han var till och med nära att gå till slakt. Innan han såldes var han i topptrim men när han kom till det nya stället så blev han halt, så hon köpte alltid tillbaka han. När han sedan kom hem igen så var han hur frisk som helst. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra med din häst . Mvh Anna Han ville helt enkelt inte bli såld, och så vitt jag vet så har hon honom än.
av: Peppzi
e-post:tornrosa82@hotmail.comkl.
22:09:54, 98-07-06
Intressant...
...att du säger det med korsförlamning. Veterinären sa idag att det mest är kallblodiga hästar som får det och inte fullblod. Den enda häst jag hört talas om med korsförlamning var en arab. Men som sagts veterinären hade märkt om det var det. Tack för tipset om fästinginfektion. Det skall jag verkligen ta upp med veterinären. Jag får väl hoppas att det är något sådant förklarligt, så till vida att det finns bot. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
15:40:25, 98-06-18
orsak och symptom.
Ja, ta gärna ett blodprov för att utesluta borrelia och/eller erlichia. Har hört talas om flera fall med konstiga, vandrande hältor som berott på fästinginfektioner.
Om det inte är det, så KAN det ju bero på vad som är sekundär- och ursprunglig hälta. Ett långvarigt besvär i något ben, gör ju att hästen förflyttar sin tyngd till ett annat ben för att avlasta det ömmande benet. detta gör i sin tur att det nya benet blir överansträngt och utvecklar en hälta.
När man håller på och hältutreder och veterinären försöker släcka ut hältan med bedövningssprutor så kan han släcka ut en sekundärhälta som då gör att ursprungshältan visar sig och vice versa. Detta gör att hältan ser ut att dyka upp på olika ställen varje gång...
Detta är inget underligt, men ibland vet jag inte om vissa veterinärer egentligen vet vad de pysslar med. Det är därför jag tycker att du ska be en erkänt duktig massör/equiterapeut ta sig en titt på hästen så att du kan få höra andra synvinklar på problemet. veterinärer snöar ibland in på själva symptomet utan att ta sig tid att söka den ursprungliga orsaken ....
Men...
...det konstiga var att hästen fortfarande haltade på det ben som han fått bedövat. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
13:23:11, 98-06-19
Bedövat hela vägen?
Hur långt upp bedövade de? Fanns det några funderingar på att besväret kunde sitta högre upp?
av: My
e-post:horseguru@hotmail.comkl.
19:01:28, 98-06-19
Nej...
...jag skulle inte tro att han blev bedövad hela vägen. Jag frågade även om det kunde sitta i ryggen, men veterinären klämde honom överallt utan reaktioner från hans sida. Få se hur det går på torsdag när han har fått smärtstillande i flera dagar. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
10:12:04, 98-06-20
Veterinären...
...sa att han sällan sett en häst som är så svår att lista ut vad det är. Han haltade denna gången med, men mycket mindre än sist. Kan inte påstå att jag kunde se det. Veterinären menade att han haltade mindre p.g.a. det smärtstillande. Han bedövade bogen på höger fram och hästen haltade då bara på böjt spår. Han försökte röntga bogen, tog fyra plåtar utan att få en bra bild, svårt att röntga där. Så jag fick åka hem utan ett svar vad det var. Veterinären sa att det kan vara en vrickning, en cysta...ja, vad som antar jag. Hästen skall vila på bete en månad och sedan får vi se hur det är. Det kändes snopet...men vad mer kan de göra. Borelia avfärdade veterinären direkt...och när jag har läst under hästvård om hur hästar då mår så tycker jag att han har rätt. Han menade att 30% av alla hästar som kommer in har antikroppar mot det (alltså blivit infekterade) det hade man sett in en studie med tester tagna av friska hästar som kom in för vaccination och dylikt. Så jag får väl avvakta. Tänker ej sätta igång honom om en månad utan att ha tagit honom till kliniken eftersom jag inte kan se att han haltar. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
20:23:25, 98-06-25
Nej fy vad......
trist för dig och hästen. Ja vad ska du göra när veterinären inte hittar något fel? Det var ju intressant det där med att 30 % av hästarna har antikroppar mot Boreila. Själv är jag både ledsen och orolig. Efter fem dagars skrittande utan markering, ringde min syster sent i går kväll efter att ha varit hos honom och sa han nu markerar igen..........Det där med ridlägret får jag lägga på hyllan, egoistisk tanke, nu gäller det att hitta fel. Har ringt min vet nu på morgonen, hittar han inget blir det ATG för oss också. Ha tröst syster!
av: Mai
e-post:kl.
09:02:53, 98-06-26
Tack Mai och My...
...för er medkänsla. Jag känner igen det där Mai, man vill inte tro att det är något allvarligt och man kan fortsätta som vanligt. Det är hemskt tråkigt. Just nu vill jag bara att han skall bli ohalt och få riktigt mycket gott grönt gräs och skönt i sommar. Blir han frisk nog till vanligt ridning blir det bra och skulle han dessutom bli bra nog till distans i framtiden, ja då är det en extra bonus. Har funderat på att skaffa en häst till och då en fölunge, Nu får jag nog fundera på en vuxen häst om jag vill rida distans, men det känns inget bra för det var ju jag och min pålle som skulle ut och ha kul, inte jag och en häst som jag aldrig ens sett, och så är det ju klart en fråga om att han pengar och tid. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
09:28:20, 98-06-26
...för alla er som var med och gav råd tänkte jag bara berätta att min häst äntligen är frisk. Det tog 3 månader att läka men nu säger veterinären att jag kan börja sätta igång honom och jag är SÅ LYCKLIG. Vad som troligen hände var att han fick benhinneinflammation. Buden var många, men detta är det senaste. Benhinneinflammation orsakas av överansträngning av unghäst eller att hästen slår sig. I min hästs fall var det troligvis det senare. Benhinnan släpper från benet och i hålrummet förbenas det och leder till ett överben. De allra flesta hästar blir aldrig halta av denna skada och den senaste veterinären menade att det inte var något farligt alls. Så nu sätter jag igång med ridningen. Men för en lång tid frammåt kommer det att vara med tanken "känns det ändå inte lite som om han haltar". Hälsning Maja
Hej Maja! Har en liten synpunkt som inte har med hälta att göra utan snarare med att han blev trött just på tävling. Det borde ju inte vara orimligt att hästen påverkas en del av tävlingsstressen och att det sänker prestationsförmågan en del, inte minst om man måste åka transport en bit. Det problemet minskar förhoppningsvis i takt med att vanan ökar! Jag brukar förebygga en del av stresspåverkan genom att ge Bakteriebalans tre dygn före tävlingen och framåt. Det håller magen i schack. Om de blir lite stressade så påverkas tarmfloran med obehag i magen som följd.
...något att funderar över. Ena tävlingen hade han övernattat i ett främmande stall före och andra var en timme i transport innan. Min senast hovslagare säger att min häst har väldigt låga trakter i bak och trodde att han därför får ont i knäet vid ansträngning. Det låter rimligt, men en jag känner som är hovslagare men pensionerad, säger att leden närmast felet är det som tar skada vid fel och därför borde det inte vara knäet som ömmar. Hältan min häst hade satt väldigt högt, trodde själv att det var lårmusklen. Jag tänker ha kilar i bak om inte trakten växer till sig med det nya verkningssättet min nya hovslagere har och så får jag se om det kan vara orsaken. Eller om problemet ej uppstår igen kan ju felet vara det eller vad som helst av allt det andra jag tidigare funderat på. Vintern skall jag ägna åt westerndressyr och långa långsamma ridturer, kanske blir han i bättre form då i vår. Hälsning Maja
